Just tillbaka i Stockholm efter några veckors jobb i New York med bland annat Fashion Week och som vanligt hade jag med mig en ansenlig arsenal prylar, men för jobben i tälten, själva visningarna, valde jag i år att skala ner. En kamera på enben med två gluggar fick räcka. Hemma står stativ, slider, specialgluggar mm nerpackade.

Vi börjar någon timme innan visningen backstage med intervjuer, hår/smink, kläder och kändisar. Medan fotograferna riggar sina kameror framför runway så jobbar vårt team oftast fortfarande backstage, sedan uppstår paniken i att försöka ta sig, genom runway, haffa en en hyfsad plats på fotoläktare/risern, allt medan gästerna försöker hitta sina platser, i trängseln är det lätt att bli sinkad med mycket prylar och man vill helst inte lämna sin utrustning obevakad då jag hört flera vittnesmål om fotografer som blivit av med grejjor under veckan. De stora byråerna och tv-bolagen har assistenter som passar platser. Själv har jag försökt markera med tejp på golvet vart jag vill stå men om man är sen gäller inga såna pax i trängseln.

Jag använde midjeväskor från Domke för glugg, batterier och filter. En liten axelväska för min Zoom H4N och en ljudmottagare från Lectro. Sedan riggen på enben i ena handen och den andra fri. Detta gjorde mig rörligare än vanligt och jag tror jag missade färre bilder.

Angående rubriken… jag älskar videon denna kamera presterar, men nu när alla workarounds till ljudproblem, rutin hur man hanterar dess codec osv. finns på plats har jag ändå en känsla av att det kan vara sista säsongen jag använder kameran. Om det blir en Canon nästa gång får vi kanske veta 3e November

Tack Julia Klingener och Sofi Fahrman för en historiskt bra vecka!